Orsak och verkan - att informera eller inte informera, det är frågan!

Jag har länge funderat över varför man väljer att inte informera om vissa saker gällande sin egen uppfödning. Vad är man rädd för?

Skitsnack? - Ja det kommer ju som ett brev på posten oavsett vad man än gör, det finns alltid någon som inte håller med om de val man gör och gillar att stöta och blöta i det oändliga oavsett om det berör dem själva eller inte.

Att bli utstött? - Hmm... det är klart, ingen gillar ju att bli en paria, men blir man verkligen det över en sådan sak? Är man öppen med vad som händer så visar det väl snarast på en vilja att ta tag i problemen och att man inte gömmer huvudet i sanden, ofta får man istället en otrolig stöttning av sina medmänniskor.

Kan det vara så att genom sig själv känner man andra? Gillar man att snacka skit och trycka ner andra och bättra på lite genom att lägga till och dra ifrån för att själv framstå i bättre dager så kanske man tror att andra gör samma sak? I och för sig blir man nog förvånad om man får höra att andra inte direkt bryr sig, att den egna person i själva verket är totalt oviktig. Dock så kan det ju ändå finnas skäl som gör att någon vill få ta del av den information som man sitter inne med. Kanske är det helt enkelt så att man gör det för att man är missunnsam och gillar att sätta käppar i hjulet för andra uppfödare? Men... tänker man på katternas bästa då? Eller skiter man helt i dem bara man får jävlas lite?

Men allvarligt, är man inte lite väl paranoid om man tror att andra har något att komma med i skitsnacksväg om man presenterar fakta? Ett exempel är ju HCM-debatten vars vågor går höga från och till inom min ras. Vad finns det att vinna för egen räkning och för rasen genom att undanhålla resultatet av en scanning? Scannar man hos en veterinär som är ansluten till Maine Coon-kattens hälsoprogram och ser till att det kommer ut på pawpeds finns det ju där för alla att läsa i svart på vitt. Blir det någon diskussion är det ju bara att hänvisa dit. Voila, diskussionen är avslutad! Skulle man scanna hos en annan veterinär är det väl bara att ta en kopia och skicka till den som efterfrågar informationen så är diskussionen med största sannolikhet avslutad även där.

Lånar man ut en hane eller säljer en kattunge så framstår det i alla fall för mig som en självklarhet att jag informerar de som lånat/köpt om tidigare och framtida hälsostatus inte bara på katten utan även på avkommor och nära släktingar. Samma sak borde ju rimligtvis också gälla om jag köpt parning/kattunge av någon.

Jag lär nog aldrig förstå varför... jag kan bara önska att vissa slutar använda tunnelseendet, vidgar vyerna och tänker på katterna istället för att vara så uppslukade av sin egen betydelse.