Kattungesjuk

Jag är riktigt rejält kattungesjuk! En väninna har en kull med Ragdoll-kattungar just nu, 4 veckor gamla. Idag var jag där och kikade på dem och de var helt underbart ljuvliga! Jag förstår att det är lätt att fastna för Ragdolls, så bedårande söta som de små liven var. En av dem kom tultande och kröp upp hos mig, försökte tutta men det funkade ju inte så bra, så han nöjde sig med att kurra så där härligt knattrande som bara små kattungar kan och så somnade han gott och jag föll som en fura! Det var nästan så jag funderade på att byta ras och smuggla med mig en hem, Mini skulle säkert tagit emot den lille med öppna armar... synd att hon inte har någon mjölk bara! :p

Idag har Stevie kastrerats och det känns faktiskt riktigt skönt, nu behöver jag inte fundera mer över den linjen för nu är den stängd. Visst hade det varit roligt att gå vidare med något efter min goa Chili eftersom hon har så underbart temperament men det är bara att konstatera att det helt enkelt inte var meningen. Hon har fått sju avkommor och de är alla härliga sällskapskatter som förgyller livet för underbara människor. Stevie finns ännu kvar här hemma och letar nu efter sin speciella familj.

Imorgon är det sista arbetsdagen inför midsommar, sen blir det packning och städ inför Skåneresan på torsdag... och kanske ett blogg-inlägg. Jag har helt plötsligt upptäckt att det är riktigt roligt att skriva igen efter att ha haft skrivkramp som pågått i mer än tio år.

Glittra min Vildvittra - S*Axioms Amazing Doll of Sakura

Händelserik period

Nu är det mycket på gång! Glittra var på utställning i Ulricehamn i lördags och fick sitt andra CAC. Nästa utställning blir i Forshaga den 4/7 och jag hoppas då att hon blir Champion men jag har noll koll på hur det är med konkurrensen så det återstår att se hur det går. Domaren hon får har dömt henne tidigare vilket är lite synd, det hade varit roligt att höra en annan domares bedömning men sånt är ju utställningslivet, man kan inte alltid få som man vill! :p

Imorgon kastreras Stevie, den lille svarte killen från Chilis senaste kull, jag hade tänkt ta en kull efter honom men tyvärr blir det inte så. Han är en jättego och mysig kille som nu letar efter ett sällskapshem där det finns någon eller några kattkompisar.

Modi har blivit stor man och har nu besök, en fin liten dam. Han är väldigt kuttrig och söt mot henne men hon har inte helt bestämt sig för om han duger ännu! :p Modi är jätteduktig och strilar inte och jag hoppas att han fortsätter så ett bra tag framöver.

På torsdag far jag till Skåne för att tjänstgöra som assisterande kattmorska. Det ska bli jättekul att få vara med när små kattbebisar kommer till världen. Den blivande mamman har lovat att hålla på sig till jag kommer ner så matte får lite extra hjälp, det är en delningskull så det blir handmatning under ett dygn efter födseln. Spännande! = )

Orsak och verkan - att informera eller inte informera, det är frågan!

Jag har länge funderat över varför man väljer att inte informera om vissa saker gällande sin egen uppfödning. Vad är man rädd för?

Skitsnack? - Ja det kommer ju som ett brev på posten oavsett vad man än gör, det finns alltid någon som inte håller med om de val man gör och gillar att stöta och blöta i det oändliga oavsett om det berör dem själva eller inte.

Att bli utstött? - Hmm... det är klart, ingen gillar ju att bli en paria, men blir man verkligen det över en sådan sak? Är man öppen med vad som händer så visar det väl snarast på en vilja att ta tag i problemen och att man inte gömmer huvudet i sanden, ofta får man istället en otrolig stöttning av sina medmänniskor.

Kan det vara så att genom sig själv känner man andra? Gillar man att snacka skit och trycka ner andra och bättra på lite genom att lägga till och dra ifrån för att själv framstå i bättre dager så kanske man tror att andra gör samma sak? I och för sig blir man nog förvånad om man får höra att andra inte direkt bryr sig, att den egna person i själva verket är totalt oviktig. Dock så kan det ju ändå finnas skäl som gör att någon vill få ta del av den information som man sitter inne med. Kanske är det helt enkelt så att man gör det för att man är missunnsam och gillar att sätta käppar i hjulet för andra uppfödare? Men... tänker man på katternas bästa då? Eller skiter man helt i dem bara man får jävlas lite?

Men allvarligt, är man inte lite väl paranoid om man tror att andra har något att komma med i skitsnacksväg om man presenterar fakta? Ett exempel är ju HCM-debatten vars vågor går höga från och till inom min ras. Vad finns det att vinna för egen räkning och för rasen genom att undanhålla resultatet av en scanning? Scannar man hos en veterinär som är ansluten till Maine Coon-kattens hälsoprogram och ser till att det kommer ut på pawpeds finns det ju där för alla att läsa i svart på vitt. Blir det någon diskussion är det ju bara att hänvisa dit. Voila, diskussionen är avslutad! Skulle man scanna hos en annan veterinär är det väl bara att ta en kopia och skicka till den som efterfrågar informationen så är diskussionen med största sannolikhet avslutad även där.

Lånar man ut en hane eller säljer en kattunge så framstår det i alla fall för mig som en självklarhet att jag informerar de som lånat/köpt om tidigare och framtida hälsostatus inte bara på katten utan även på avkommor och nära släktingar. Samma sak borde ju rimligtvis också gälla om jag köpt parning/kattunge av någon.

Jag lär nog aldrig förstå varför... jag kan bara önska att vissa slutar använda tunnelseendet, vidgar vyerna och tänker på katterna istället för att vara så uppslukade av sin egen betydelse.